Imorse vaknade vi med en son som inte alls mådde bra i magen. Det vi sedan en tid tillbaka gått och längtar till, bröllopsmässan, fick ställas in. Besvikelsen var stor. Nog kunde jag fråga en vän om hon ville gå med mig, men det var Kristoffer jag ville gå med. Bröllopet är ju för oss båda.
Dagen blev lyckad ändå. Jag gick ut och sprang i det underbara, soliga vintervädret. Nollgradigt och lättsprungen mark, så gött. När jag kom in igen var jag pigg, glad och fick veta att blåbärssoppa var något som Max tyckte var godare än gott vilket underlättade för oss.
En Lungo senare kändes livet nästan lika bra som kvällen innan. Nu hoppas vi på att Max blir så pass bra att vi kan lämna honom till mina päron imorgon så vi kan åka till bröllopsmässan då istället. Det är ju inte varje år man gifter sig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar